Arkiv

Film

Den här veckan är det humorserier och intressanta artiklar för hela slanten på listan. Speciellt de två första placeringarna kan jag varmt rekommendera. Nu kör vi!

1) Obama Wins! South Park, säsong 16, avsnitt 14 (tv)

Bara i South Park…

Den här säsongens avslutande avsnitt tycker jag är ett exempel på när South Park är som allra bäst. Cartman har kokat ihop en plan som har potential att påverka resultatet i valet som precis avgjorts. Vad det är han har gjort är dock rätt oklart inledningsvis. Långsamt vecklas intrigen upp och det visar sig såklart vara något så absurt att bara Trey Parker och Matt Stone skulle ha kunnat komma på det.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen, men vi hinner träffa både Barack Obama, ett gäng kinesiska generaler och Musse Pigg innan avsnittet är över. Den sextonde säsongen av South Park har varit bra över lag, men jag tycker faktiskt att det sista avsnittet är det som varit roligast av alla den här säsongen. Om ni missat det är det hög tid att titta, nästa säsong kommer inte förrän i vår.

2) Last Champions of the Third Reich (artikel)

Andra världskriget, och kanske allra främst nazisterna, är ju ett ämne som verkar helt outtömligt. Det produceras tv-dokumentärer och skrivs böcker på löpande band och man får känslan av att varenda sten verkligen har vänts på minst ett par gånger. Här är dock en artikel som avhandlar något som jag inte läst om tidigare: fotbollens roll i Nazityskland under kriget.

Som en del av propagandan var det viktigt för tyskarna att fortsätta spela oavsett hur dåligt det gick i kriget, för att hålla skenet uppe. En som dock inte gillade fotboll var Adolf Hitler, spelets oförutsägbarhet provocerade honom oerhört, ett antal förnedrande förluster för det tyska landslaget gjorde att han helst höll sig borta från allt vad fotboll heter.

I den här artikeln avhandlas dock inte det tyska landslaget, utan det inhemska tyska mästerskapet som spelades hela vägen in till sommaren 1944. Väldigt intressant läsning om idrottens roll i kontrast till krigets elände.

3) If You Go Chasing Rabbits… (artikel)

Författaren till den här artikeln har en idé som låter dömd att misslyckas: han ska nu som medelålders söka upp den flicka han var kär i när han började andra klass 1958, men aldrig vågade prata med. Han har inte sett henne på 50 år och är själv numera lyckligt gift, men för att bevisa något (lite oklart vad) vill han ändå söka upp henne.

Artikeln handlar egentligen mest om den vetenskapliga/biologiska sidan av vad som händer när man blir kär, men den är även skriven med en stor portion humor och är riktigt rolig.

4) Don’t trust the b—- in apartment 23 (tv)

Här har vi ett tv-program som nog inte passar alla, ärligt talat vet jag inte riktigt om jag gillar det själv. Don’t trust the b—- in apartment 23 är en komediserie av det mer absurda slaget som nyligen har börjat sändas på TV11. Handlingen utspelar sig som titeln antyder i en lägenhet i New York där en tjej som heter June precis fått hyra ett rum. Hennes hyresvärdinna Chloe visar sig dock vara något av en psykopat som helt saknar gränser. Utöver detta är hon bästa kompis med James Van Der Beek (Dawson från Dawson’s Creek) som spelar en väldigt rolig skruvad version av sig själv.

Än så länge har jag bara sett enstaka avsnitt av Don’t trust… och vet inte hur serien kommer att utveckla sig, men de jag sett har varit riktigt roliga och det är dessutom alltid kul med en serie som inte riktigt liknar något annat man sett tidigare.

5) Has Hollywood Murdered the Movies? (artikel)

Har ni liksom jag haft känslan av att de nya filmer som kommer ut bara blir sämre och sämre? Speciellt gäller detta de riktigt stora blockbuster-succéerna. Jag minns knappt när jag senast var riktigt sugen att se en speciell film på bio (The Hobbit kommer jag dock inte missa) och det känns som att filmer mest är datoranimerade uppföljare på historier man knappt ville se från början, t ex. Transformers och alla otaliga superhjältefilmer.

Artikelns författare delar min uppfattning, hans tes är att Hollywood helt enkelt slutat berätta historier och övergått till mer hjärndöd visuell stimulans utan några konstnärliga ambitioner. Specialeffekter kanske är kul, men när de är det enda som håller filmen uppe och dessutom är rakt igenom datoranimerade blir det hela rätt livlöst.

Texten är skriven på ett väldigt insatt, nästan akademiskt vis. Trots att ämnet är rätt gnälligt och att det inte är helt lättuggad läsning tycker jag ändå att den känns givande. Dessutom hade det knappast gått att skriva artikeln på något annat sätt, det vore ju ganska ironiskt om en artikel med det här ämnet skulle vara kort och illustrerad med stora färgglada bilder…

Annonser

Lite yttre omständigheter och allmän lathet gör att den här versionen av ”Bäst just nu” blir hopslagen med föregående vecka. Den här gången innehåller listan en del tv, ett par artiklar och en film.

1) 08 Fotboll (web-tv)

08 Fotboll är inget mindre än årets bästa webb-tv, åtminstone enligt Expressen som delar ut det priset varje år. Jag kan inte göra annat än att instämma med juryn, det är verkligen ett kanonprogram.

Grundidén är att en representant från var och en av de stora stockholmsklubbarna (AIK, Djurgården och Hammarby) samt en programledare diskuterar vad som hänt deras lag i veckan. Är man inte intresserad av fotboll är det såklart inte särskilt sevärt, men nu är ju jag det och då är det en riktig guldgruva. 08 Fotboll är supporterkultur när det är som bäst, stämningen kan väl bäst beskrivas som rå men hjärtlig. Det finns ju inget roligare än att reta någon som håller på ”fienden” när de förlorat, samtidigt finns det en medkänsla för man vet att det kan vara mitt lag som drabbas nästa gång.

Programmet är oftast intressant och nästan alltid roligt, vill man se det direkt brukar det sändas på torsdagar vid 18, annars finns alla gamla avsnitt att se i efterhand.

2) Jeremy Piven som Ari Gold (skådespelare)

Entourage är en serie som nu har sänts i åtta säsonger i USA och där den sjunde säsongen just nu sänds i SVT (och finns att se på SVT Play). I ärlighetens namn har den inte blivit bättre med åren utan går snarare lite på tomgång, tycker jag.

För er som inte sett det handlar Entourage om skådespelaren Vincent Chase och grabbarna som han umgås med. Utöver dem finns det dock ytterligare en huvudperson: Vincents agent Ari Gold.

Ari är världens mest speedade, självgoda och allmänt irriterande agent, vilket beror på att han är bäst och vet om det. Rollen spelas av Jeremy Piven, han har vunnit både Golden Globes och Emmys för sin tolkning och det är lätt att förstå varför. När Ari är i rutan tar han över showen fullständigt och alla andra hamnar i bakgrunden. Här är ett gäng klipp med några av hans minnesvärda repliker:

 

3) Wild Justice (artikel)

Den här artikeln handlar om något så bisarrt som rättegångar mot djur. Det är inte precis något som tillämpas särskilt ofta nu för tiden, men gå tillbaka några hundra år och det var ett relativt vanligt fenomen.

Djur kunde både dömas och straffas på samma sätt som människor för allehanda brott, i artikeln ges exempel på grisar som skadat människor, fåglar som förstört skördar, kor som ”förfört” bondpojkar och många andra mer eller mindre komiska händelser som lett till att djur dömts för sina brott. Ämnet är onekligen intressant och man lär sig en hel del lustiga fakta om man orkar läsa hela artikeln.

4) Youth in Revolt (film)

Youth in Revolt är en riktigt charmig komedi med en rejäl twist. Michael Cera spelar samma gamla valpiga kille som han gjorde i Juno och Superbad och gör det väldigt bra. Hans karaktär – Nick – blir kär i granntjejen som egentligen är ”out of his league” och får ta till rätt dramatiska åtgärder för att få henne.

 

I birollerna dyker flera av mina favoritskådespelare upp, som Zach Galifianakis, Steve Buscemi och Fred Willard, alla riktigt roliga. Även om filmen handlar om tonåringar med kärleksproblem är det ingen typisk tonårsfilm, det är helt enkelt en riktig rolig och rätt knäpp rulle som tyvärr inte riktigt håller hela vägen till slutet, jag ger den 6 av 10 i betyg.

5) The Most Amazing Bowling Story Ever (artikel)

En artikel om bowling, kan det vara något? Ja, det tycker jag nog att det kan vara om den är så intressant som den här. Vi får möta Bill Fong, en helt vanlig halvbra bowlare som en kväll hamnar i den där ”zonen” när allt bara fungerar.

Kvällen utvecklar sig dock på ett väldigt oanat sätt, men du får läsa själv om vad som händer.

Den här veckan är listan möjligen den starkaste någonsin, om jag får säga det själv. Det beror såklart delvis på att jag fuskade förra veckan och inte skrev någon ordentlig lista, vilket leder till att vi här har två veckors godbitar att gå igenom.

1) Rocky Magasin (tidning)

Tidningen Rocky Magasin har jag bara bläddrat i någon gång tidigare utan att direkt fastna, men i veckan köpte jag ett nummer mest av en slump. Det visade sig vara en väldigt positiv överraskning.

Att själva Rocky är bra visste jag redan, jag missar aldrig att läsa den i DN på morgonen (finns även på nätet här). Det jag dock inte visste var hur många andra bra serier tidningen innehöll. De flesta av dem kände jag igen från andra håll (t.ex. Stockholmsnatt), men det blir en annan grej att läsa dem samlade än som enstaka strippar.

Utöver serierna innehåller magasinet även några intressanta om än något korta artiklar om lite allt möjligt kulturrelaterat samt en del med recensioner. Recensionsdelen verkar faktiskt inspirerad av Kulturkonsument2012, den tar upp liknande områden och delar ut betyg från 1 till 10. Dock får i stort sett allt betyget 7 eller 8, vilket gör att betygen känns lite överflödiga.

Sammantaget är det i alla fall en kanontidning, det enda som skulle få mig att inte köpa fler nummer av den är att jag har tillgång till i stort sett alla Rocky-stripparna ändå i Dagens Nyheter.   

2) Game of Thrones, säsong 1, avsnitt 9-10 (tv)

Game of Thrones är ju fortfarande ensamt om att ha fått betyget 10 av 10 här på bloggen och säsongsavslutningen har inte gjort någon besviken. Mitt enda bekymmer nu är hur jag ska kunna hålla mig till säsong 2 börjar. Eventuellt kan man lindra abstinensen genom att läsa böckerna, kan det vara smart?

3) Paul Feig walks us through Freaks And Geeks (artikel)

En av mina absoluta favoritserier genom alla tider är Freaks And Geeks eller Nollor och nördar som den hette på svenska. I den här artikelserien går seriens skapare Paul Feig igenom alla avsnitten i den enda säsongen och berättar om tankarna bakom manuset och hur det gick till vid inspelningen.

En klassisk scen

Lite obskyrt om man inte sett serien, men ett måste för oss fans.

4) Mitt liv var en lögn (dokumentär)

En vemodig och stark dokumentär som jag råkade fastna för av en slump när den gick på Kunskapskanalen. Filmmakaren Steve Lickteig ägnar filmen åt att söka sitt ursprung, han har nämligen fått reda på att de föräldrar han hela tiden trott ”bara” var hans adoptivföräldrar i verkligheten även är hans morföräldrar.

Med rätt små medel tar filmen upp stora frågor som betydelsen av att känna till sitt ursprung och vad det innebär att vara förälder. Den lyckas även med konststycket att vara riktigt spännande trots att det egentligen bara är en kille som åker runt och pratar med sina släktingar om sin barndom.

Filmen finns att se på UR Play.

5) Baksmällan (film)

Den här filmen kändes det som att jag egentligen borde ha sett för länge sedan, men den var helt klart värd att vänta på. Som jag tidigare sagt är det framförallt för Zach Galifianakis skull man inte bör missa den. En ordentlig recension finns här.

Baksmällan (The Hang Over) är en komedi med ett enkelt men effektivt upplägg: fyra killar åker till Las Vegas för att fira svensexa och vaknar upp morgonen efteråt med en enorm baksmälla. Frågor som ”var är brudgummen” och ”varför är det en tiger i badrummet?” ställs vid uppvaknandet och uppgiften blir helt enkelt att ta reda på svaren. På sätt och vis kan man säga att huvudrollen i filmen spelas av minnesluckan som uppstått av det vilda festandet.

Grabbgänget består som sagt av fyra personer, tre av dem spelas av några rätt utbytbara och intetsägande skådespelare, men den fjärde, Alan, spelas av det komiska geniet Zach Galifianakis. I stort sett allt han gör i den här filmen är riktigt roligt. Det är möjligt att han inte har ett särskilt stort register. Egentligen är han likadan här som i tv-serien Bored to Death, som jag också gillade, men han kan verkligen leverera humor på en hög nivå.

Så här ser alltså ett geni ut

Även om filmen har ett rätt enkelt upplägg är den småkul hela tiden och vissa scener är bra mycket roligare än så. En tanke som slog mig är att filmen känns sponsrad av Las Vegas turistbyrå. Även om det inte riktigt går som de tänkt sig med svensexan (för att uttrycka sig milt) är det ändå en positiv bild av Las Vegas som en stad där allt kan hända som förmedlas.

Vi bjuds även på några av de sämsta tiger-specialeffekter jag sett i en färgfilm, men det bidrar mest till den något surrealistiska känslan. Om det som händer i filmen skulle ske i verkligheten skulle det egentligen vara rätt tragiskt, men med några tydliga markörer som visar att filmen är en ren komedi kan man ändå skratta det hela.

Mitt slutliga betyg för Baksmällan blir starka 7 av 10, en riktigt rolig och sevärd rulle helt enkelt.

What happens in Vegas, stays in Vegas

Under helgen har jag hunnit se ett par filmer som jag tänkte recensera lite kort. Den ena hade jag vissa förhoppningar om och blev besviken, den andra hade jag inte förväntat något av och slapp därmed bli negativt överraskad.

Film nummer ett, Niceville (eller The Help som den heter i original), är baserad på en bästsäljande bok som sägs vara bra. Filmen handlar om situationen för svarta hembiträden i sydstaterna på 60-talet, ett så klart rätt allvarligt och komplicerat ämne som jag tycker förenklas något enormt i den här filmen. I Niceville finns det två sorters vita: dumma rasister och en hurtig Emma Stone i huvudrollen som journalisten Skeeter Phelan. Svarta finns det bara en sort av: godhjärtade hembiträden med skinn på näsan som rullar med ögonen och säger ”mhm!” väldigt ofta. Se på den här trailern så förstår ni:

 

Filmens budskap är såklart bra, det är fel med rasism och alla ska behandlas lika. Jag tycker dock att det blir lite väl platt och att man som tittare blir skriven på näsan, det skadar inte att man får tänka lite själv. Filmen känns väldigt mycket ”Hollywood” och jag skulle tro att boken är betydligt bättre. Niceville är dock en välgjord film med flera bra skådespelarinsatser, så det är ingen riktig kalkon. Mitt betyg blir 4 av 10.

Den andra filmen, The Ugly Truth, är även den en lättsmält historia, men den utger sig heller inte för att vara något annat. Den här trailern beskriver handlingen rätt bra:

 

Det är en rätt klassisk romantisk komedi, även om den i USA är ”rated R” på grund av en del sexskämt. Det handlar dock inte om några grövre grejer, snarare åt Den där Mary-hållet. Filmen handlar mycket om kvinnligt och manligt och olika könsroller och är verkligen proppfull med stereotyper. Den har dock en hel del roliga scener och duger helt klart som underhållning en vanlig kväll i tv-soffan. Även The Ugly Truth får 4 av 10 av mig.

Veckans lista tycker jag blev en rätt bra blandning av vad som präglat veckan. Om man ska se någon röd tråd får det väl bli humorn, allt på listan är roligt på sitt sätt utom möjligen Loreen som verkar ta sig själv på ganska stort allvar. Men det är ju inte mer än rätt när man ska representera Sverige i något så viktigt som ESC…

1) Al Pitcher (komiker)

Det som kommer att bli ett bestående minne för mig i förra veckans kulturkonsumtion är Al Pitchers standup. Jag har skrivit om det en del tidigare och passar därför på att citera mig själv:

Al Pitcher är mycket mer än lite billiga skämt om att svenskar gillar fika och har barn på dagis, han har en otroligt rolig scenpersonlighet och en fantastisk publikkontakt. Det som gjorde hans uppträdande så pass mycket bättre än de andra var hans samspel med publiken. En stor del av akten kändes helt improviserad och de absolut största skratten kom när han tog fasta på något som hände i publiken, någon som snyter sig, någon som kollar mobilen osv.

Har ni chansen att gå och se honom live, se då till att ta den! Al Pitcher har en egen, personlig stil som håller en väldigt hög nivå och jag kan garantera att det kommer bli roligt.

2) Loreen – Euphoria (musik)

Rätt låt vann, kommentar överflödig.

3) Bridesmaids (film)

Lite lagom för sent har jag sett Bridesmaids. Filmen har varit en av de mest hyllade komedierna det senaste året och den är helt klart rolig. Jag har dock känslan av att en stor orsak till hyllningarna från kritikerkåren beror på att det är kvinnor i huvudrollerna. Vanligtvis brukar män få stå för humorn och tramsandet i Hollywoodfilmer, medan kvinnorna får nöja sig med att vara snygga i bakgrunden. Här öser tjejerna på och både Kristen Wiig och Melissa McCarthy är fantastiskt roliga när de får släppa loss.

Överlag tycker jag ändå att Bridesmaids är en ganska konventionell komedi och jag hade förväntat mig lite mer av den. Scener där folk får diarré är faktiskt inte så mycket roligare för att det är tjejer som är dåliga i magen, helt enkelt. Filmen tillför inte så mycket nytt, men håller en jämn, rätt hög nivå fram till slutet. Jag ger Bridesmaids 7 av 10.

Två roliga tjejer

4) Bizarro World (artikel)

En rätt rolig artikel där författaren och hans fru åker iväg för att slå världsrekordet i Tetris på Gameboy. Det visar sig att det finns en hel värld som cirkulerar kring klassiska videospel och håller ordning på de officiella rekorden. En del av detta beskrivs i den klassiska dokumentären King of Kong, men här har huvudpersonerna en lite mer avslappnad inställning till det hela.

5) The Ambassador (dokumentär)

Veckans DOX-dokumentär på SVT är en väldigt speciell film. Den danske satirikern/filmaren Mads Brügger bestämmer sig för att bli diplomat och åka till Centralafrikanska Republiken och handla med diamanter. Han ger sig in i en skum undre värld där diplomatpass är till salu, ingen är att lita på och pengar flyter åt alla möjliga håll.

Filmen är ganska spretig och det är svårt att veta hur mycket som är verkligt av det som visas, men den är helt klart se- och tänkvärd. Känslan efteråt är dock att man har ännu fler frågor än man hade innan man såg filmen.

Den här veckan har jag faktiskt hunnit titta på ett par filmer, vilket inte hör till vanligheterna. Eftersom jag sett den ena tidigare och den andra är mer av en barnfilm skriver jag inga ”riktiga” recensioner om dem, utan kör lite korta här på topplistan istället.

1) Upp (film)

Upp är en animerad film som är otroligt tekniskt välgjord, men det är inte tekniken i sig som är poängen med filmen. Den drivs istället framåt av sin handling och samspelet mellan de (ganska få) karaktärerna. Trots att grundhandlingen egentligen är rätt galen och extrem med ett hus som med ballongkraft flyger iväg till en gömd värld så känns filmen rätt minimalistisk. Pixar verkar alltid göra bra filmer och det här är inget undantag; den är rolig, lite lagom spännande och jag ger den 8 av 10 i betyg.

2) Metro 2033 – Dimitrij Gluchovskij (bok)

Boken jag just nu läser är en rysk, dyster framtidsvision som utspelar sig i Moskvas tunnelbana. Jag har hunnit lite drygt halvvägs och spänningen har stegrats rejält. Självklart kommer en ordentlig recension när boken är färdigläst.

3) The Virgin Suicides (film)

Den här filmen är något av en favorit i repris, jag såg den för flera år sedan och nu sändes den igen i lördags kväll. Efter att ha suttit igenom en glättig melodifestivalsändning var det skönt att få se den här melankoliska och vackra filmen. Det jag gillar med den är snarare själva stämningen och känslan den ger än att den har en särskilt spännande handling. Filmen är regisserad av Sofia Coppola och i stilen påminner The Virgin Suicides en hel del om hennes följande filmer Lost in Translation och Marie Antoinette. Jag tycker mycket om hennes lite speciella stil i alla de här filmerna och ger Virgin Suicides 7 av 10.

4) Anatomy of the great Adderall drought (artikel)

Vissa kanske kan tycka att det är lite torrt att läsa om läkemedelsindustrin och neuropsykiatriska diagnoser, men jag tycker att det är väldigt intressant. Den här artikeln handlar om vad som händer i USA när deras populäraste medicin mot ADHD, Adderall, håller på att ta slut i handeln. Två intressanta fenomen blir belysta, delvis den amerikanska sjukvården och dess olika problem, dessutom vad som händer med ett land där över 11 % (!) av ALLA pojkar mellan 3 och 17 år är diagnostiserade med ADHD. Helt klart tankeväckande.

Intressant statistik

5) Everyone is an immigrant (artikel/poesi)

För första (och troligen sista) gången kommer det med lite poesi på topplistan. Det här är en längre text som handlar om författaren Eliza Griswolds besök på den italienska ön Lampedusa, söder om Sicilien. Lampedusa är en av Europas yttersta punkter och därför en plats där väldigt många afrikanska flyktingar landstiger från sina båtar. Artikeln beskriver på ett bra sätt den ödesmättade stämning som sprids på en plats som tidigare var ett turistmål, men numera nästan enbart bebos av poliser och de tillfälliga besökare som är immigranterna.