Lärjungen – Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt

Efter att ha läst och verkligen tyckt om firma Hjorth och Rosenfeldts första bok, Det fördolda, var jag verkligen förväntansfull när jag började med uppföljaren Lärjungen. Boken tar vid några månader efter den förra slutade och det är absolut ett plus om man läst den första delen, även om man såklart kan se Lärjungen som en separat historia.

Om man bara läser baksidestexten så får man intrycket att boken handlar om jakten på en seriemördare som rätt snart visar sig vara en s.k. copycat. Det är visserligen sant, men den handlar minst lika mycket om personerna som bedriver utredningen och deras inbördes relationer. Det är just detta som gör att det kan ha varit bra att ha förförståelsen man får av att ha läst den föregående boken först. Själva mordhistorien i sig är visserligen riktigt spännande, men det känns egentligen inte som det är den författarna egentligen brinner för.

I centrum har vi psykologen Sebastian Bergman, som är något så charmerande som en folkilsk sexmissbrukare. Han har dock en bakgrund som på många sätt förklarar hans beteende och är faktiskt en väldigt fascinerande karaktär. Många av de andra huvudpersonerna tycker jag dock är mer skissartade eller ibland rena karikatyrer, det verkar som att författarna lagt mer energi på relationerna mellan karaktärerna än på deras personligheter.

Det fördolda kändes som en ganska realistisk historia som utgick ifrån en försvunnen tonåring, här i uppföljaren har dock Hjorth & Rosenfeldt valt att lämna diskbänksrealismen bakom sig och bre på rejält med en (eller egentligen två) riktig seriemördare och –våldtäktsman som hämtad ur vilken amerikansk thriller som helst. Jag tycker att det här har gjort att Lärjungen är mer spännande, men då och då blir lite väl överdriven och kan kännas rätt overklig i några avsnitt.

Till exempel kan jag störa mig på hur poliserna som sköter utredningen hela tiden beskrivs som Sveriges bästa, men faktiskt inte ger intryck av att vara särskilt vassa överhuvudtaget. De har svårt att komma framåt med utredningen och de ledtrådar som kommer följs knappt upp. Det känns även rätt konstigt att den här lilla gruppen på 4-5 poliser och en psykolog i stort sett själva sköter utredningen av en seriemördare som mördat motsvarande mängd personer. Även om polisen har ont om pengar låter en polis/mordoffer i lägsta laget.

Boken har sina brister men mitt sammanlagda intryck är ändå positivt. Hjorth & Rosenfeldt är skickliga på att fånga läsaren och hålla hen kvar, Lärjungen är helt klart svår att lägga ifrån sig och är en riktigt underhållande bok även om den inte hör till den höga skolan i litteraturens värld. Mitt betyg blir 7 av 10.

Sebastian BergmanPå film spelas Sebastian Bergman av Rolf Lassgård, inte riktigt vad jag hade tänkt mig när jag läste, men så är det kanske alltid…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: