Bäst just nu, vecka 47

Den här veckan är det humorserier och intressanta artiklar för hela slanten på listan. Speciellt de två första placeringarna kan jag varmt rekommendera. Nu kör vi!

1) Obama Wins! South Park, säsong 16, avsnitt 14 (tv)

Bara i South Park…

Den här säsongens avslutande avsnitt tycker jag är ett exempel på när South Park är som allra bäst. Cartman har kokat ihop en plan som har potential att påverka resultatet i valet som precis avgjorts. Vad det är han har gjort är dock rätt oklart inledningsvis. Långsamt vecklas intrigen upp och det visar sig såklart vara något så absurt att bara Trey Parker och Matt Stone skulle ha kunnat komma på det.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen, men vi hinner träffa både Barack Obama, ett gäng kinesiska generaler och Musse Pigg innan avsnittet är över. Den sextonde säsongen av South Park har varit bra över lag, men jag tycker faktiskt att det sista avsnittet är det som varit roligast av alla den här säsongen. Om ni missat det är det hög tid att titta, nästa säsong kommer inte förrän i vår.

2) Last Champions of the Third Reich (artikel)

Andra världskriget, och kanske allra främst nazisterna, är ju ett ämne som verkar helt outtömligt. Det produceras tv-dokumentärer och skrivs böcker på löpande band och man får känslan av att varenda sten verkligen har vänts på minst ett par gånger. Här är dock en artikel som avhandlar något som jag inte läst om tidigare: fotbollens roll i Nazityskland under kriget.

Som en del av propagandan var det viktigt för tyskarna att fortsätta spela oavsett hur dåligt det gick i kriget, för att hålla skenet uppe. En som dock inte gillade fotboll var Adolf Hitler, spelets oförutsägbarhet provocerade honom oerhört, ett antal förnedrande förluster för det tyska landslaget gjorde att han helst höll sig borta från allt vad fotboll heter.

I den här artikeln avhandlas dock inte det tyska landslaget, utan det inhemska tyska mästerskapet som spelades hela vägen in till sommaren 1944. Väldigt intressant läsning om idrottens roll i kontrast till krigets elände.

3) If You Go Chasing Rabbits… (artikel)

Författaren till den här artikeln har en idé som låter dömd att misslyckas: han ska nu som medelålders söka upp den flicka han var kär i när han började andra klass 1958, men aldrig vågade prata med. Han har inte sett henne på 50 år och är själv numera lyckligt gift, men för att bevisa något (lite oklart vad) vill han ändå söka upp henne.

Artikeln handlar egentligen mest om den vetenskapliga/biologiska sidan av vad som händer när man blir kär, men den är även skriven med en stor portion humor och är riktigt rolig.

4) Don’t trust the b—- in apartment 23 (tv)

Här har vi ett tv-program som nog inte passar alla, ärligt talat vet jag inte riktigt om jag gillar det själv. Don’t trust the b—- in apartment 23 är en komediserie av det mer absurda slaget som nyligen har börjat sändas på TV11. Handlingen utspelar sig som titeln antyder i en lägenhet i New York där en tjej som heter June precis fått hyra ett rum. Hennes hyresvärdinna Chloe visar sig dock vara något av en psykopat som helt saknar gränser. Utöver detta är hon bästa kompis med James Van Der Beek (Dawson från Dawson’s Creek) som spelar en väldigt rolig skruvad version av sig själv.

Än så länge har jag bara sett enstaka avsnitt av Don’t trust… och vet inte hur serien kommer att utveckla sig, men de jag sett har varit riktigt roliga och det är dessutom alltid kul med en serie som inte riktigt liknar något annat man sett tidigare.

5) Has Hollywood Murdered the Movies? (artikel)

Har ni liksom jag haft känslan av att de nya filmer som kommer ut bara blir sämre och sämre? Speciellt gäller detta de riktigt stora blockbuster-succéerna. Jag minns knappt när jag senast var riktigt sugen att se en speciell film på bio (The Hobbit kommer jag dock inte missa) och det känns som att filmer mest är datoranimerade uppföljare på historier man knappt ville se från början, t ex. Transformers och alla otaliga superhjältefilmer.

Artikelns författare delar min uppfattning, hans tes är att Hollywood helt enkelt slutat berätta historier och övergått till mer hjärndöd visuell stimulans utan några konstnärliga ambitioner. Specialeffekter kanske är kul, men när de är det enda som håller filmen uppe och dessutom är rakt igenom datoranimerade blir det hela rätt livlöst.

Texten är skriven på ett väldigt insatt, nästan akademiskt vis. Trots att ämnet är rätt gnälligt och att det inte är helt lättuggad läsning tycker jag ändå att den känns givande. Dessutom hade det knappast gått att skriva artikeln på något annat sätt, det vore ju ganska ironiskt om en artikel med det här ämnet skulle vara kort och illustrerad med stora färgglada bilder…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: