Mad Men, säsong 3

Jag vet inte om man måste varna för spoilers när det gäller en tre år gammal tv-serie, men jag gör det ändå för säkerhets skull: Hallå! Den här recensionen kan innehålla vissa spoilers.

Sådär, då var det avklarat och vi kan ge oss in på vad jag tyckte om den tredje säsongen av Mad Men. Som jag skrev i min recension av de första två säsongerna är Mad Men en serie av otroligt hög kvalitet, både vad gäller skådespelarna, scenografin, manuset och allt annat. Inga detaljer lämnas åt slumpen och den tredje säsongen känns om möjligt ännu mer påkostad än vad de två första  gjorde.

Den anmärkning jag hade tidigare om att tempot ibland blir lite väl långsamt känns inte riktigt lika relevant i säsong tre. Här prövar regissören med en del nya berättartekniska grepp som vi inte sett tidigare i Mad Men, till exempel fler drömscener, lite omvänd kronologi och snabbare tempoväxlingar. Även om alla experiment inte är lika lyckade så tycker jag att det helt klart höjer helhetsintrycket när man inte längre vet vad man har att vänta inför varje avsnitt.

Även på kontoret hos firma Sterling Cooper händer det en hel del, de nya brittiska ägarna som tog över i slutet av säsong två trampar på rejält i ullstrumporna och organiserar om till höger och vänster. Det möbleras om rätt rejält i personalen under de tretton avsnitten kan jag avslöja utan att säga för mycket.

Det är dock inte bara för Don Draper och gänget det skär sig med de nya brittiska medarbetarna. Jag som tittare tycker inte de känns riktigt trovärdiga, utan mer som karikatyrer på typiska britter med ”stiff upper lip”, tepauser och så vidare. Att en av rollerna (med det överdrivet brittiska namnet Saint John Powell) spelas av Charles Shaughnessy som är mest känd som Maxwell Sheffield från The Nanny hjälper inte precis att hålla illusionen vid liv heller.

Så här ser en jättebrittisk britt ut

Frånsett den lilla invändningen är dock Mad Men bättre än någonsin i den tredje säsongen, serien växer bara mer och mer ju bättre man lär känna de olika karaktärerna. Dessutom är kopplingarna till verkliga händelser som till exempel Kennedymordet ännu fler än tidigare, vilket ytterligare ökar på känslan av att det man ser är på riktigt.

Det tog ett tag, men som ni säkert redan förstått har även jag blivit biten av Mad Men-flugan, den tredje säsongen får därför en välförtjänt stark 9 av 10 i betyg. I nästa säsong borde vi dessutom slippa de allra flesta britterna, vilket kanske kan leda till en än högre poäng.

-En nia, man tackar!

Annonser
2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: