Jakten på den försvunna staden

Nu i lördags (12/5) var jag och såg och såg Filip och Fredriks föreställning ”Jakten på den försvunna staden” på Rival i Stockholm. Det är inte helt lätt att förklara vilken typ av föreställning det är, är det en pjäs? Är det stand up? Är det en föreläsning? Jag väljer att kalla det ”ett roligt föredrag”. Det är underhållning helt enkelt, knappast lärorikt men helt klart kul.

Två glada grabbar på turné

Om jag har räknat rätt kommer de att ha satt upp föreställningen i 24 svenska städer när turnén avslutas i Växjö den 18 maj. Syftet är att på varje plats hitta den stadens särdrag, dess ”grej”, och utifrån det forma en ny kommunslogan. Den bakomliggande tanken är att alla svenska orter blir mer och mer lika och behöver hjälp med att hitta vad som är speciellt med just dem. Nu kanske det är mitt nollåtta-perspektiv som spökar, men gäller det här verkligen Stockholm?

Jag kan köpa att det här är relevant för till exempel Köping, Eskilstuna, Norrköping och Linköping (för att ta fyra städer som besöktes i april), men Stockholm har ju alla svenskar redan någon uppfattning om, oavsett om den är positiv eller negativ. Med tanke på detta hade jag nog förväntat mig lite mer improviserat material kring Stockholm, känslan var dock att en betydligt större del än jag trott var manusbunden. De skrivna delarna var helt klart habila och roliga, de roligaste ögonblicken kom dock när det kändes som att Filip och Fredrik gick ifrån manuset och släppte loss den kvicktänkthet och spontanitet som är så typisk för dem. Kvällens största skratt uppstod när Filip skulle stå på en drickaback och se ut som att han är ute och går, men mest såg ut som att han var kissnödig, vilket fick Fredrik att kalla honom för passgångare. (Jag vet inte om det låter så roligt nu, man kanske var tvungen att ha varit där för att förstå…)

Biljetterna kostade nästan 400 kr, vilket ju inte är jättebilligt. För det priset hade man kanske förväntat sig lite mer scenografi än en whiteboard, en gammal soffa och en Power Point-presentation. Om jag ska klaga lite till måste jag även nämna publiken, även om stämningen var god var det rätt trögt att få den aktiverad, dessutom var det ett väldigt spring in och ut ur lokalen, folk som kollade mer på sina mobiler än scenen och så vidare. (Det här kanske är Stockholms ”grej” när jag tänker efter). Det var även publiken som röstade fram den något krystade ”Labbet lördag, labben söndag” som Stockholms nya slogan. En del av orsaken till att jag stördes så pass mycket av publiken var nog att min plats var i stort sett längst bak på balkongen, så långt från scenen man kunde komma, vilket såklart inte är idealt. Längst fram upplevde man det säkert helt annorlunda.

Jakten på den försvunna staden handlar inte bara om svenska städer, den är även en hyllning till vänskapen. Inledningsvis är det en hel del gnabbande mellan Filip och Fredrik (deras ”grej”), men i slutändan är det en fin kärleksförklaring till varandra som bjuds. Här sjunger Fredrik en sång om hur det gick till när han och Filip lärde känna varandra på en grisfest i Köping:

 

För mig som trogen läsare och tittare av det mesta Filip och Fredrik har gjort bjöds det inte på så mycket nytt, det mesta är sånt de gjort i olika former tidigare. Här har de dock plockat russinen ur kakan, så det blir koncentrerade 100 minuter och verkligen ingen dödtid. Även om jag inte gapskrattade särskilt många gånger är det roligt och trevligt rakt igenom, mitt samlade betyg för Jakten på den försvunna staden blir 7 av 10.

Annonser
2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: