De ensamma – Håkan Nesser

Nu har det blivit dags att recensera den sjunde och hittills bästa boken jag läst det här året, De ensamma av Håkan Nesser. Boken innehåller alla de klassiska deckaringredienserna (en mordgåta, poliser som utreder den osv.) utan att för den skull kännas som en typisk deckare.

Efter att ha läst några rejält actionspäckade böcker den senaste tiden är det skönt att läsa en bok som börjar lite långsamt och bygger upp spänningen istället för att gasa oavbrutet. Har man bara lite tålamod så är De ensamma riktigt spännande och blir efterhand en riktig bladvändare som är svår att lägga ifrån sig.

Boken handlar om två dödsfall som skett med 35 års mellanrum på exakt samma plats: en bergsklyfta utanför den påhittade orten Kymlinge där det mesta av romanen utspelar sig. Det visar sig ganska snart att de två döda personerna hade ett förhållande med varandra på 70-talet och mängder av omständigheter gör att man misstänker att det handlar om något annat än en ren olyckshändelse. Handlingen utspelar sig parallellt på 70-talets början och i nutid, och hoppen i kronologin är till en början är lite svåra att hänga med i, men man vänjer sig rätt snabbt. Personligen tycker jag att kapitlen som utspelar sig på 70-talet är mer intressanta att läsa än den nutida polisutredningen, det är ju i dåtiden som lösningen på gåtan finns. Jag vill inte avslöja så mycket mer, ni får hellre läsa själva.

Brottsplatsen?

Det som skiljer De ensamma från många andra deckare är att den har ett lite större djup. När vissa böcker känns som att de är skrivna med baktanken att de senare ska bli en film eller tv-serie utnyttjar Håkan Nesser istället det som är bokens styrkor som medium, nämligen att fördjupa sig i karaktärernas känslor och tankevärld. På ett skickligt sätt får han i stort sett alla huvudpersonerna att framstå som verkliga människor med skilda drivkrafter som alla agerar logiskt utifrån sitt synsätt.

De ensamma tacklar livets stora filosofiska frågor på ett bra sätt och lyckas för det mesta hålla sig på rätt sida om att bli för malande och föreläsande (även om det händer några gånger). Frågor som synen på Gud, livet och döden och tankar kring skuld och skam kan säkert dyka upp i andra kriminalromaner också, men här får de ta minst lika stor plats som själva brottet och det efterföljande polisarbetet. Möjligen är jag lite besviken på bokens upplösning, men det är mest en smaksak, jag ger i alla fall De ensamma betyget 8 av 10.

Annonser
2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: