Portlandia, säsong 2

En av de mest omskrivna komediserierna den senaste tiden är ju Portlandia, som jag nu hunnit se i stort sett hela andra säsongen av. Vill man läsa mer om bakgrunden till serien finns en lång intervju från The New Yorker med skaparna här och en sammanfattning av det som skrivits här.

Serien består av ganska löst sammansatta sketcher som har det gemensamt att de alla handlar om invånarna i Portland, Oregon. Varje avsnitt består av en liten ramhandling och några mer fristående scener. Själva handlingen är egentligen rätt obefintlig, det är alla de roliga karaktärerna/karikatyrerna som är det man skrattar åt.

I stort sett all roller spelas av Fred Armisen och Carrie Brownstein. I mina ögon är ingen av dem direkt några superskådespelare, men de lyckas oftast ändå plocka fram de speciella särdragen hos de olika karaktärerna. Trots alla Fred och Carries olika roller är min favoritkaraktär borgmästaren (spelad av Kyle MacLachlan) som är en obotlig optimist och skön snubbe som alltid flyter fram och delar ut hopplösa uppdrag till sina invånare.

En stor del av livet i Portland verkar handla om strävan att hänga med i alla de ständigt skiftande trender och subkulturer som passerar. Ett exempel är de vuxna som tävlar i en kurragömma-liga på stadens bibliotek:

Det som gör att de ofta rätt skruvade karaktärerna ända lyckas känna äkta är att det finns ett lite mörkare stråk i bakgrunden. De är egentligen rätt sorgliga människor som gör allt för att hålla skenet uppe, men är på gränsen till att upptäcka att det inte håller. Exempelvis gillar skaparna av serien att driva med de fruktansvärt dåliga företagsidéer som dyker upp när man försöker vara trendig och miljömedveten, som en cykelburen flyttfirma eller två tjejer som har en butik vid namn ”2 Girls 2 Shirts” som enbart säljer två blusar. En idé som verkar funka bättre är ”Bad Art Good Walls” som är ett företag som säljer usel konst till caféer:

Serien är välskriven och snyggt producerad, det märks att mycket arbete lagts på klippning, ljud och scenografi. Det är dock sällan man skrattar rakt ut när man ser den. Humorn består mer av de träffande karikatyrerna och en rätt hög igenkänningsfaktor. Portlandia är verkligen ett porträtt av vad som gäller i vissa kretsar i början av 2010-talet och kommer att funka som en utmärkt bild om man om 20 år vill se hur livet var i en trendkänslig stad på Nordamerikas västkust. Det jag kan sakna är fler riktigt roliga scener, som får en att skratta och inte bara småle. Jag ger Portlandias andra säsong 7 av 10.

SVT har verkligen tagit sitt public service-uppdrag på allvar och lagt ut båda Portlandia-säsongerna på SVT Play, passa på att se dem medan de är kvar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: