Hollywood Station – Joseph Wambaugh

Jag vet inte om Joseph Wambaugh är ett namn som särskilt många känner till, men han är tydligen Leif GW Perssons ”personliga favorit” enligt omslaget till boken. Detta (samt att boken inte kostade mer än en tia) gjorde att jag chansade och köpte Hollywood Station i en reaback på ICA Maxi. Anledningen att jag skriver detta är för ni ska förstå vilka förväntningar jag hade när jag påbörjade läsningen.

Det här handlar alltså om klassisk kiosklitteratur, en löjligt hårdkokt historia om ett gäng poliser och de skurkar som gäckar dem dagarna i ända. Författaren själv är en före detta polis, vilket märks. Han har en bra känsla för hur det ser ut i polisvardagen, men det blir även en hel del gnäll om ekonomi, politikerstyre och resursbrist i verksamheten. De delarna är säkert realistiska, men också lite trista att läsa om.

När det inte klagas på polisens bristande resurser är det däremot full fart. Boken är actionfylld och ganska våldsam. Det hör till genren, antar jag, men otrevligheterna når ibland en nästan parodisk nivå. Jag hade tänkt ge ett exempel med ett citat, men risken finns att bloggen då blir tvungen att införa en 15-årsgräns och det känns lite onödigt. Det är i alla fall gott om blod, avföring, hjärnsubstans och alla möjliga andra tänkbara kroppsvätskor som vävs in i handlingen. Ibland för att det behövs, men lika ofta känns det som att det handlar om att försöka chocka läsaren.

Boken är översatt av Expressenkrönikören Mats Olsson, vars krönikor jag tycker mycket om. Han har bott i USA och jag tycker att han lyckas fånga den amerikanska västkustkänslan på ett bra sätt. Det som däremot inte blir lika bra och måste vara ett i stort sett omöjligt uppdrag är att ett flertal av personerna i boken bryter på ryska. Att översätta engelska med rysk brytning till svenska med rysk brytning är inget jag skulle vilja försöka, här är ett exempel på hur det kan se ut:

”Han inte lämnade pengarna. Dmitrij sa no problem. En vakt ska lämna pengarna. Detta inte mitt fel, Ilja”.

Ännu en dag på jobbet

Boken är spännande och bitvis ganska rolig, den känns nästan som en drift med sin genre i att den är så pass överdriven. Alla karaktärer i boken är också rätt endimensionella och lite åt karikatyrhållet. Sammanfattningsvis kan man väl likna boken vid en polisfilm eller deckarserie på TV, det är ingen stor konst men rätt underhållande och när man är färdig har man nästan redan glömt bort vad den handlar om. Det är underhållning för stunden, helt enkelt. Jag ger Hollywood Station 5 av 10.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: