Metro 2033 – Dmitrij Gluchovskij

Denna bokrecension handlar om en rysk roman långt ifrån de författare man kanske först tanker på när det gäller Ryssland (Dostojevskij, Tolstoj osv.). Här är det mer modern litteratur som gäller, den här boken publicerades först 2005.

Metro 2033 är en dystopi som är så mörk man bara kan tänka sig, både bildligt och bokstavligt. Som titeln antyder utspelar den sig 20 år in i framtiden när en okänd katastrof (någon form av massförstörelsevapen har varit inblandade) har utrotat allt mänskligt liv på jordens yta. De enda kända överlevande är de människor som lyckats gömma sig nere i Moskvas tunnelbana. I de bebodda stationerna har ett helt samhälle växt fram och det är där vår huvudperson, Artiom, genomgår sina prövningar.

Bokens stora styrka är just miljöerna, det är mörkt, skitigt och klaustrofobiskt. Boken är helt enkelt väldigt spännande och det är en väldigt fascinerande värld som beskrivs. Lite av den energi som lagts på miljön och stämningen kunde dock ha behövt överföras på själva handlingen. Artiom rör sig framåt i metron utan alltför många sidospår och det är även ganska tunnsått med berättelser om personerna som han möter runtomkring sig. Lite känns det som att författaren helt enkelt vill ”bocka av” alla stationer i tunnelbanan innan boken är slut. När handlingen är så linjär och traskar på i ett jämnt tempo blir boken visserligen lättläst men också lite platt.

Så här ser det ut mest hela tiden

Det jag kan sakna är ett lite större syfte och djup i Artioms uppdrag, varför gör han som han gör och vad är det som driver honom? Man får en del svar mot slutet av boken, men det hade gärna fått utvecklas mera. I bästa Sagan om ringen-stil blir Artiom utvald att utföra ett uppdrag som ska rädda världen. Frodos uppdrag i Sagan om ringen är ju solklart, ringen måste förstöras, Artioms uppdrag handlar mer om att hitta en person, få nya instruktioner och sen gå vidare till nästa person på nästa station.

Alla de olika stationerna har sina egna särdrag och det märks att författaren har försökt täcka in alla möjliga olika mänskliga yttringar; nazism, kommunism, Jehovas Vittnen och så vidare. Det som däremot knappt finns med alls är några vettiga kvinnliga karaktärer, de få som dyker upp är antingen oroliga fruar eller någon som bjuder på mat. Jag antar att det här kanske mest är en spegling av dagens ryska samhälle, som jag inte upplever som något större föredöme på jämställdhetsfronten.

När jag läste boken och följde med i handlingen på den medföljande kartan över metron fick jag en känsla av att den här världen skulle vara perfekt för ett brädspel där man krigar om de olika stationerna. Det visar sig också att ett brädspel finns, men än så länge bara på ryska.

Metro 2033 – brädspelet

Det som däremot finns på den internationella marknaden och verkar ha blivit ganska framgångsrikt är ett datorspel med samma namn som boken. Jag har inte spelat spelet, men det verkar som att det har fångat stämningen i boken på ett bra sätt, här kommer ett litet smakprov på det:

Bidragande till skräckstämningen är att handlingen hoppar en hel del mellan dröm och verklighet, författaren har fått till en bra blandning av science fiction, skräck och action och som läsare hålls man på tå nästan hela tiden. Sammantaget är det en ganska rättfram äventyrshistoria i en originell och fascinerande värld. Boken ställer inga större krav på läsaren, det är bara att hänga med, vilket ju kan vara skönt ibland när man helt enkelt bara vill läsa en spännande historia. Trots de små invändningar jag haft ger jag Metro 2033 8 av 10 i betyg, den är en riktig höjdare inom sin genre.

Ganska nyligen har uppföljaren Metro 2034 getts ut på svenska, den har fått lite mer ljummen kritik men verkar klart läsvärd även den.

 

Bonusklipp från Varan-tv! ”En tät, actionspäckad thriller, inte en död sekund”, som Peter Kvist skulle ha sagt.

Annonser
4 comments
  1. Rikard said:

    Peter Kvist, vilken hjälte! Allt från varanteatern har ju inte åldrats lika bra, men det här är roligt på riktigt.

    Kul att höra om Metro 2033, har läst lite on den och var nyfiken på om det var nåt att hänga i granen

  2. Rikard said:

    Ska bara avsluta Blod Eld Död först… Jag hojtar till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: