Arkiv

Monthly Archives: februari 2012

Samtidigt som många av er njuter av en veckas välförtjänt ledighet sitter jag och glor ut på ett blaskigt förortslandskap genom fönstret på mitt kontor. Vad passar då bättre än att drömma sig bort lite grann?

Vi inleder med en tung reggaeklassiker, Baby I Love You So av Jacob Miller. Låten är kanske ännu mer känd i King Tubby och Augustus Pablos dub-version King Tubby Meets Rockers Uptown, men jag tycker ändå originalet är bäst. Passa även på att lyssna lite extra på Augustus Pablos mästerliga melodicaspelande.

Till nästa låt ökar vi tempot lite, Rude Boy Pledge med Cham blev väl aldrig någon jättehit, men jag tycker den är grym. Refrängen är alltid skön att skråla med i när man vill vara lite gangsta i bilen på väg till jobbet.

Slutligen tar vi det som jag sitter och drömmer om när jobbet känns segt: snowboardåknng. Även om jag såklart inte är i närheten av den här nivån blir jag sjukt sugen på att åka av den här trailern för snowboardfilmen More.

Annonser

Den här veckan har jag faktiskt hunnit titta på ett par filmer, vilket inte hör till vanligheterna. Eftersom jag sett den ena tidigare och den andra är mer av en barnfilm skriver jag inga ”riktiga” recensioner om dem, utan kör lite korta här på topplistan istället.

1) Upp (film)

Upp är en animerad film som är otroligt tekniskt välgjord, men det är inte tekniken i sig som är poängen med filmen. Den drivs istället framåt av sin handling och samspelet mellan de (ganska få) karaktärerna. Trots att grundhandlingen egentligen är rätt galen och extrem med ett hus som med ballongkraft flyger iväg till en gömd värld så känns filmen rätt minimalistisk. Pixar verkar alltid göra bra filmer och det här är inget undantag; den är rolig, lite lagom spännande och jag ger den 8 av 10 i betyg.

2) Metro 2033 – Dimitrij Gluchovskij (bok)

Boken jag just nu läser är en rysk, dyster framtidsvision som utspelar sig i Moskvas tunnelbana. Jag har hunnit lite drygt halvvägs och spänningen har stegrats rejält. Självklart kommer en ordentlig recension när boken är färdigläst.

3) The Virgin Suicides (film)

Den här filmen är något av en favorit i repris, jag såg den för flera år sedan och nu sändes den igen i lördags kväll. Efter att ha suttit igenom en glättig melodifestivalsändning var det skönt att få se den här melankoliska och vackra filmen. Det jag gillar med den är snarare själva stämningen och känslan den ger än att den har en särskilt spännande handling. Filmen är regisserad av Sofia Coppola och i stilen påminner The Virgin Suicides en hel del om hennes följande filmer Lost in Translation och Marie Antoinette. Jag tycker mycket om hennes lite speciella stil i alla de här filmerna och ger Virgin Suicides 7 av 10.

4) Anatomy of the great Adderall drought (artikel)

Vissa kanske kan tycka att det är lite torrt att läsa om läkemedelsindustrin och neuropsykiatriska diagnoser, men jag tycker att det är väldigt intressant. Den här artikeln handlar om vad som händer i USA när deras populäraste medicin mot ADHD, Adderall, håller på att ta slut i handeln. Två intressanta fenomen blir belysta, delvis den amerikanska sjukvården och dess olika problem, dessutom vad som händer med ett land där över 11 % (!) av ALLA pojkar mellan 3 och 17 år är diagnostiserade med ADHD. Helt klart tankeväckande.

Intressant statistik

5) Everyone is an immigrant (artikel/poesi)

För första (och troligen sista) gången kommer det med lite poesi på topplistan. Det här är en längre text som handlar om författaren Eliza Griswolds besök på den italienska ön Lampedusa, söder om Sicilien. Lampedusa är en av Europas yttersta punkter och därför en plats där väldigt många afrikanska flyktingar landstiger från sina båtar. Artikeln beskriver på ett bra sätt den ödesmättade stämning som sprids på en plats som tidigare var ett turistmål, men numera nästan enbart bebos av poliser och de tillfälliga besökare som är immigranterna.

Jag vet inte vad man ska säga om det här bandet, när resten av världen i stort sett slutat satsa på musikvideor gör de den ena galnare än den andra. Det är ju helt klart underhållande att titta på, men i min mening är de flesta minst lika njutbara med ljudet avstängt…

Här är genombrottslåten och deras kanske största hit Here it goes again som ju är rätt trallvänlig:

Nästa låt, This too shall pass, har en väldigt rolig video som är ganska välsynkad med låten. Jag tycker dock att videons kvalitet är betydligt högre än låtens:

Den sista Needing/getting är inspelad i samarbete med ett bilmärke och kanske lite väl crazy. Kul att titta på, men det låter i slutändan riktigt illa:

Vad tycker ni? Är OK Go bara ett plojband med roliga videor, ett videoband som spelar in lite låtar också eller är de kanske till och med bra?

Skulle du köpa en begagnad tv-serie av den här mannen?

Jag hade faktiskt rätt stora förhoppningar när jag hörde att det skulle göras en svensk version av The Office. Det engelska originalet tycker jag är bland det bästa som gjorts i humorväg på tv och även den amerikanska versionen är rolig på sitt eget vis. Dessutom har ju Henrik Dorsin gjort många höjdare tidigare och jag trodde verkligen att han skulle kunna göra något bra, eget av Kontoret.

Döm om min förvåning när det visade sig att 90 % av serien känns kopierad rakt av från originalet. Jag antar att det är så det fungerar när man köper ett färdigt koncept, men vad är då poängen med det hela? Folk förstår väl ändå engelska i det här landet? Om de inte förstår engelska så har vi även det här som kallas ”textning” som har använts med viss framgång i svensk television så länge jag kan minnas. Känslan jag fick av att se det första avsnittet var att de lika gärna hade kunnat dubba det brittiska programmet till svenska och fått ett roligare resultat.

Att kopiera utrikiska dokusåpor är ju ett fenomen som pågått länge och varit framgångsrikt. Skillnaden är ju att dokusåporna drivs av de medverkande personerna som alltid är nya och unika för varje land, i Kontoret är istället karaktärerna och deras relationer precis likadana. Det som gjorde brittiska The Office så fantastisk var ju den dokumentära känslan som gjorde att karaktärerna kändes så äkta. Här får vi istället se Henrik Dorsin, Björn Gustafsson och Sissela Benn i sina vanliga roller som Henrik Dorsin, Björn Gustafsson och Sissela Benn. Och när jag ändå är uppe i varv: Vad är grejen med att kalla Dorsins roll Ove Sundberg, när han inte har några av Ove Sundbergs karaktärsdrag från Solsidan?

Det första avsnittet var en jättebesvikelse som knappt fick mig att le en enda gång. Det andra var ändå lite bättre och Björn Gustafssons replik ”Det är som att han blivit uppfostrad av vargar – curlingvargar” var ju riktigt bra. Jag blev dock rätt besviken på ”utredningen” som var bland det roligaste i hela originalet men här slarvades bort bland alla andra historietrådar. Om man ska sno ett skämt kan man ju åtminstone göra det ordentligt…

Ytterligare 25 skämt att översätta

Med tanke på att serien trots allt gick framåt i det andra avsnittet har jag inte gett upp helt utan tänker se minst ett avsnitt till. Hittills kan jag dock inte ge Kontoret mer än 4 av 10.

Då var det dags för en topplista igen, jag har inte varit överdrivet aktiv under veckan men fem höjdpunkter har jag i alla fall lyckats vaska fram. Varsågoda:

1) Ricky Gervais: My conscience never takes a day off (artikel)

En lång intervju med Ricky Gervais från salon.com får inleda veckans lista. Om man följt den här bloggen från början har det redan framgått att jag verkligen gillar Gervais och hans humor. Här får han chansen att utveckla hur han tänker kring sina olika projekt och vad det är som gör att han kan skämta om i stort sett vad som helst.

Efter att ha sett det första avsnittet av Kontoret blir det även väldigt uppenbart att en stor del av det som gjorde The Office så fantastiskt bra var just Ricky Gervais själv, Henrik Dorsin befinner sig inte på samma planet. Jag hade hoppats att Kontoret skulle vara bra nog för att få vara med på veckans lista, men det får istället bli en hyllning till originalet.

Kungen av kontoret

2) Girl Model (film)

Den senaste dokumentären i SVT:s DOX-serie är en deppig historia om modellbranschens baksida. Filmen följer 13-åriga Nadja som lämnar sin familj i Sibirien för att göra karriär som modell i Japan. Den andra huvudpersonen är Ashley som jobbar för hennes agentur och är en amerikansk fd. modell som numera scoutar efter nya, fräscha ansikten. Man får en väldigt deppig bild av den ständiga strömmen av unga tjejer som passerar genom industrin och även om Nadja klarar sig relativt helskinnad är det ändå svårt att föreställa sig hur någon skulle vilja söka till Top Model efter att ha sett detta. (Det är i och för sig svårt att förstå varför man söker till Top Model efter att ha sett Top Model, men det är en annan historia).

3) Portlandia, säsong 2 (TV)

Portlandia är en av de mest omtalade och omskrivna komediserierna den senaste tiden. Fred Armisen och Carrie Brownstein spelar de flesta rollerna i det här sketchprogrammet som driver med allt som ingår i Portlands speciella hipsterkultur. Anledningen att de får vara med på listan den här veckan är att serien just nu finns på SVT Play, så om man missat den tidigare är det bara att hoppa på tåget.

4) A Visit With the Worst College Basketball Team in America (artikel)

En rätt rolig sportartikel som tar upp den sidan man sällan läser om: de riktigt dåliga lagen. Den amerikanska collegebasketligan är en stor angelägenhet i USA och här får vi träffa ligans allra sämsta lag, Towson University. Se bara den här inledningen, visst blir man nyfiken:

The fundamental problems, according to Pat Skerry, are threefold: His team does not shoot well, and it does not pass well, and it does not dribble well. This poses a challenge when your objective is to win basketball games.

5) Whitney Houston – It’s Not Right But It’s Okay (låt)

När jag satte ihop min lilla Whitney-hyllning i början av veckan kom den här låten självklart med. Innan dess hade det gått flera år sen jag hörde den sist, men nu har jag gått och trallat på den hela veckan.

Det är väl läge för en liten hyllning när en av de allra största stjärnorna har slocknat. Jag har aldrig varit något enormt Whitney-fan, men hon har faktiskt gjort en hel del riktigt bra låtar.

Vi inleder med en av hennes riktigt stora hits, skriven av Wyclef Jean om jag inte missminner mig, Your Love Is My Love. Här i den version som jag hört mest, Terry Linens reggaecover. Den är ärligt talat inte i närheten av originalet, men lite skön ändå:

Därefter tar vi min personliga favorit It’s Not Right But It’s Okay. I slutet på 90-talet lyssnade jag en hel del på R&B, till exempel Destiny’s Child, Brandy och Aaliyah och det här är en låt i samma stil av den just då kanske hetaste producenten Rodney ”Darkchild” Jerkins. Det var flera år sen jag hörde den senast, men den håller fortfarande och har dessutom ett skönt tidstypiskt girl power-budskap:

Slutligen tar vi klassikern man inte kommer undan en sån här dag: I will always love you. I originalversion med Dolly Parton, inspelad 2002 på Bingolotto av alla ställen.

1) Äkta människor, del 4 (TV)

Om man läst min recension av serien råder det knappast något tvivel om vad som är min favorit på TV just nu. Det var just i det senaste, fjärde avsnittet som jag kände att jag verkligen fastnat. Man har börjat få en relation till karaktärerna och handlingen börjar ta fart. På söndag sitter jag klistrad igen för att se hur det fortsätter.

2) The Karate Rap (”musik”)

Den här musikvideon kommer inte med på listan för att låten är bra, utan precis tvärtom. Det är det sjukaste jag sätt i videoväg, någon typ av reklamlåt från 80-talet om karatens fantastiska fördelar. Videon är rätt påkostad känns det som och är rolig på sitt sätt, men det är texten som är det mest häpnadsväckande, maken till grötrim har nog aldrig hörts varken förr eller senare. Några exempel är: I’m a sensei – so stay away och min favorit I train in my car – I’m a ninja.

I walk the streets, I have no fear

I always know my karate is near

I never have to fight and I’ll tell you why

No one wants to fight with the samurai

3) Notes of a Gastronome: The Taming of the Chef (artikel)

Bill Buford, en av mina favoritförfattare, har skrivit det här långa porträttet av Gordon Ramsay, som ju onekligen är en intressant person. Hett var en väldigt bra bok som just handlar om restaurangkök, så det är kul att Buford är tillbaka bland grytorna igen. Det är inte ofta man blir hungrig av att läsa en text, men här är det verkligen fallet.

– Vad väntar du på? Läs!

4) Den övervakade skolan (TV)

Kanske det mest beroendeframkallande som går på TV just nu. Serien utspelar sig på en engelsk högstadieskola som är helt översållad med övervakningskameror. Det är helt enkelt vardagen på en skola som beskrivs och jag vet inte varför, men när man väl börjat titta är det helt omöjligt att slita sig. Möjligen är det bara jag som är yrkesskadad, det är ju inte riktigt sunt att jobba hela dagarna i en skola för att sen komma hem och se det på TV, men programmet är i alla fall riktigt bra. Alla delarna finns på SVT Play.

5) A fighter abroad (artikel)

En fascinerande artikel om tiden när professionell sport föddes. Året är 1810 och den frigivna slaven Tom Molineux åker från USA till England för att boxas mot den engelske mästaren. Artikeln beskriver både hans liv och hur den organiserade boxningen växte fram i stort.