En film jag aldrig kommer se

En av de obehagligaste böcker jag läst är Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Boken som är skriven som ett antal brev handlar om en mamma som avskyr sin egen son från det att hon blir gravid till den dagen han mördar ett antal av sina skolkamrater. Sonen (Kevin) är ett litet, vidrigt psykopatmonster, men samtidigt ställs man hela tiden inför frågan hur mycket av detta som är mammans fel. Hon väljer att ge upp sin karriär för att vara hemma med honom och blir därigenom bitter på att hon lämnat sitt framgångsrika yrkesliv bakom sig.

Varför skriver jag då detta? Jo, det är så att den 17 februari har filmen premiär i Sverige. Den har fått bra kritik och blivit nominerad till priser, men jag kommer absolut inte gå och se den. Boken som jag läste för ett par år sedan gav en så olustig känsla att den knappt har gått över än och jag har ingen som helst lust att väcka detta till liv igen. En historia som fastnar i huvudet på det här sättet är såklart ”bra”, men frågan är ju vad man vill få ut av sitt filmbesök. Om du är sugen på att få må dåligt och tvivla på mänskligheten för ett tag kan jag absolut rekommendera att se filmen, jag kommer dock att hålla mig ifrån den.

Annonser
1 comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: