Arkiv

Monthly Archives: januari 2012

Den här veckans top 5 är den överlägset starkaste hittills i min mening. För en gångs skull har svårigheten inte varit att hitta fem lämpliga kandidater utan istället var det svårt att rangordna dem eftersom alla är så bra. Veckans etta är i alla fall ett riktigt Internetfenomen:

1) Star Wars Uncut: Director’s Cut (film)

Det här måste ses för att förstås, jag citerar från bloggen Drömmarnas Berg:

2009 startade webdesignern Casey Pugh ett experiment i crowdsourcing. Han kläckte idén om att göra en remake av Star Wars IV: A new hope genom att låta människor över hela jorden bidra. Filmen delades upp i 15-sekunders sekvenser och deltagarna fick tinga den bit de ville göra och sen återskapa scenen precis som de ville.

Resultatet är otroligt fascinerande och enormt nördigt, jag får erkänna att jag inte hunnit se hela filmen än, men eftersom man ju redan kan grundstoryn går det precis lika bra att se den i små portioner. Titta och njut:

2) Michael Shannon som Agent Nelson Van Alden (skådespelare)

Boardwalk Empire är en riktig höjdarserie med häftiga miljöer, bra manus och grymma skådespelare. Det är dock en roll som sticker ut lite extra: Agent Nelson Van Alden som spelas av Michael Shannon. Första gången han klev in i bild i det första avsnittet visste man att den här snubben kommer det hända grejer kring och i veckans avsnitt (nr 11) tappar han greppet totalt. Här kan du läsa en GQ-intervju med Michael Shannon.

-Jag? Galen? Inte en chans!

3) Äkta Människor del 1 och 2 (TV)

SVT:s nya Sci Fi-serie Äkta Människor var en riktigt positiv överraskning. Påkostat och välgjort med en hal radda bra skådisar. Jag ser med spänning fram emot de kommande avsnitten och kommer även att skriva en ordentlig recension lite längre fram när man fått se hur det hela utvecklat sig. Serien sänds på söndagar kl 21:00 i SVT1 och finns även på SVT Play.

4) Offside #1 2012 (tidning)

Äntligen ett nytt nummer av Offside! Den här gången är temat ”Bäst!” och handlar om personer som varit bäst inom sina respektive områden i fotbollsvärlden. Den artikel som fått störst genomslag är nog intervjun med Tomas Brolin, men det jag tyckte var allra intressantast var ett reportage om bolljonglören Tomas Lundman samt en mycket spännande text om det ryska laget FC Anzji som hittills köpt Roberto Carlos och Samuel Eto’o och nu siktar på världsherravälde.

5) Soccer’s Heavy Boredom (artikel/krönika)

Fotbollstemat fortsätter med en artikel som förklarar tjusningen med att titta på fotboll. Vad är det egentligen som gör att man plågar sig igenom 0-0-matcher mellan mediokra lag gång på gång? Den frågan får man ju ibland av de som ännu inte är frälsta och artikelförfattaren Brian Phillips ger enligt mig ett riktigt bra svar.

Annonser

Den andra halvan av den senaste South Park-säsongen har varit riktigt stark. Mina favoritavsnitt brukar i stort sett utan undantag vara de som handlar mest om Cartman och den här säsongen har varit full av såna godbitar. De två avsnitt jag tyckt varit allra bäst är Ass Burgers och The Poor Kid, båda involverar avancerade planer från Cartmans sida för att höja sin sociala status på olika kreativa sätt.

Som alltid behandlas en mängd aktuella ämnen, bland annat Aspergers syndrom, Occupy-rörelsen, mexikansk invandring och så klart musikaler! South Parks största styrka tycker jag är just förmågan att blanda högt och lågt, aktuella ämnen och rent trams. Det jag dock kan ha svårt för är de avsnitt som spårar ur totalt och hamnar i någon sorts parallelluniversum, i den här säsongen gäller det Bass to Mouth och A History Channel Thanksgiving. Jag vet att det oväntade är en stor del av vad som är South Park, men för mig är det de små drifterna med vardagslivet som är det roliga, inte det helt genomabsurda.

Sammantaget är den här halvan av säsongen en riktig höjdare, avsnitt 1-7 var något av en besvikelse så det är med glädje jag delar ut betyget 9 av 10 till de senaste avsnitten. Det bådar ju även gott inför framtiden då skaparna av serien nyss förlängt sitt kontrakt med Comedy Central i ytterligare fem år. Jag lägger inte upp något klipp, allt finns att se på southparkstudios.se.

-Vad glor ni på?

Som ni kanske läste i förra veckans “Bäst just nu” följer jag en BBC-serie som heter Uppdrag OS (i original Twenty Twelve). Serien handlar om teamet som ska organisera sommarens OS i London och är en fejkdokumentär lite i samma stil som The Office eller Curb Your Enthusiasm.

Jag tycker grundidén är rolig (även om det sägs på nätet att den är stulen rakt av från en serie som gjordes inför Sidney-OS år 2000) och vill verkligen gilla den. Det känns dock som att serien inte riktigt tar fart, karaktärerna är roliga men handlingen är inte lika vass. De riktigt obekväma situationerna som gör The Office och Curb… nästan plågsamma att titta på i vissa tillfällen vill inte riktigt uppstå, här ligger istället humorn i pricksäkra karikatyrer av projektledare, IT-snubbar och andra irriterande typer man kan springa på i arbetslivet. Ett exempel är detta klipp där hemsidan ska fyllas med häftiga funktioner:

Många skämt handlar om brittiska kändisar som jag inte hört talas om, vilket blir något av ett antiklimax. Det är flera gånger jag sitter i soffan och tänker ”det där skämtet var nog riktigt roligt om man visste vem personen är”. Ett återkommande tema som fungerar bättre är trafiken i London som verkar vara ett rejält problem. I stort sett hela avsnitt 2, som jag tycker varit bäst hittills, utspelar sig på en buss som sitter fast i trafiken.

Sammantaget är det i alla fall en helt okej serie och möjligheten finns ju att de tre sista avsnitten höjer nivån en bit till. Jag ger den 6 av 10 och en extra tumme upp för att den får mig ännu mera laddad inför OS.

Serien finns på SVT Play.

Denna veckas top 5 har en rätt stor övervikt åt humor, vilket ju alltid är roligt.

1) Liam Neeson besöker Ricky Gervais (sketch)

Från Gervais nya komediserie ”Life’s too short” kommer det här fantastiskt roliga klippet. Neeson i rollen som sig själv som superseriös skådespelare kommer och besöker Ricky och Stephen Merchant eftersom han vill börja med komedi. Och med komedi menar han ”improv, stand up comedy, funny monologues, crazy characters, sketches, slapstick, anecdotes” om nu någon undrade…

Om någon vet när Life’s Too Short sänds i Sverige får ni gärna meddela mig.

2) South Park säsong 15, avsnitt 14 ”The Poor Kid” (TV)

Kenny blir omhändertagen av de sociala myndigheterna, vilket får oanade konsekvenser för Cartman. Avsnitten där Cartman försöker hävda sin sociala status är alltid roliga och det här är inget undantag. Dessutom får alla vi Mr Mackey-fans en ny socialarbetarfavorit i Mr Adams,  den socialarbetare/stand up-komiker som ska placera Kenny i fosterhem.

Hela avsnittet finns att se på southparkstudios.se.

We like to have fun here!

3) Nardwuar the Human Serviette (web-tv, musik)
En halvgalen kanadensisk musikjournalist intervjuar alla möjliga artister på sitt eget speciella sätt. Ett riktigt guldkorn för alla musiknördar där ute. Jag fick reda på att han existerar genom det här inlägget på weirdscience.se.

4) Uppdrag OS (TV)

Den här brittiska komediserien som just nu går på SVT är riktigt rolig. Den går lite i samma stil som ”The Office” och ”Curb Your Enthusiasm” och även om den inte når upp i deras nivå är den klart sevärd. Min favorit bland karaktärerna är den misslyckade PR-agenten Siobahn Sharpe som har ett väldigt otacksamt uppdrag, men även sköter det på ett synnerligen uselt sätt.

5) Making murder respectable (artikel)

En smårolig artikel från The Economist om eufemismer, det vill säga konsten att säga något utan att säga det rakt ut. Massvis av exempel från många olika språk som man säkert kan slänga in i alla möjliga konversationer om man vill briljera lite.

En av de obehagligaste böcker jag läst är Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Boken som är skriven som ett antal brev handlar om en mamma som avskyr sin egen son från det att hon blir gravid till den dagen han mördar ett antal av sina skolkamrater. Sonen (Kevin) är ett litet, vidrigt psykopatmonster, men samtidigt ställs man hela tiden inför frågan hur mycket av detta som är mammans fel. Hon väljer att ge upp sin karriär för att vara hemma med honom och blir därigenom bitter på att hon lämnat sitt framgångsrika yrkesliv bakom sig.

Varför skriver jag då detta? Jo, det är så att den 17 februari har filmen premiär i Sverige. Den har fått bra kritik och blivit nominerad till priser, men jag kommer absolut inte gå och se den. Boken som jag läste för ett par år sedan gav en så olustig känsla att den knappt har gått över än och jag har ingen som helst lust att väcka detta till liv igen. En historia som fastnar i huvudet på det här sättet är såklart ”bra”, men frågan är ju vad man vill få ut av sitt filmbesök. Om du är sugen på att få må dåligt och tvivla på mänskligheten för ett tag kan jag absolut rekommendera att se filmen, jag kommer dock att hålla mig ifrån den.

Veckans vinnare

Den här veckan har det i ärlighetens namn inte varit särskilt enkelt att plocka ut fem favoriter, och det beror tyvärr inte på överflödet av lämpliga alternativ. Här är i alla fall veckans topplista:

1) The shot that nearly killed me (foto/artikel)

En otroligt stark och obehaglig artikel från The Guardian där ett stort antal krigsfotografer visar bilder från när de själva hamnat i livsfarliga situationer. Innehåller foton från bland annat Afghanistan, Irak och Libyen som man sent kommer glömma.

2) Heston’s Feasts (TV)

Det här är ett matlagningsprogram likt inget annat. Superkocken Heston Blumenthal lagar måltider på olika teman till diverse engelska B-kändisar. Till skillnad från de allra flesta andra matprogram som finns är det här bisarrt och underhållande och helt fritt från både tävlingsinslag och praktiska tips. Ren och skär underhållning för matälskare helt enkelt. (Programmet sänds lite sporadiskt på TV8, men det mesta går även att hitta på YouTube.)

3) Bronsåldersmordet – Jonathan Lindström (bok)

Boken jag läser just nu är riktigt intressant, en flera tusen år gammal mordhistoria ska nystas upp. Jag vill inte avslöja för mycket, en recension kommer när boken är utläst.

4) Big Bang Theory, säsong 5 avsnitt 6 (TV)

Veckans avsnitt var riktigt roligt. Sheldons mamma kom på besök, vilket får Sheldon att visa upp sin allra mest infantila sida.

5) China TV Grows Racy, and Gets a Chaperon (artikel)

En väldigt intressant inblick i en helt annan tv-kultur, från New York Times. De som tycker SVT är statlig propaganda får nog tänka om efter att ha läst det här. Artikeln handlar om de västinfluerade tv-program som blivit populära i Kina och vad staten gör för att förhindra det moraliska förfallet de för med sig.

En fin bok jag fick i julklapp är Allting igen! av Jan Stenmark. Det är en sammanslagning av två av hans tidigare böcker; In och ut genom dörrar och fönster och Känslan man har. Jag har läst boken från pärm till pärm, vilket helt klart är fel sätt att läsa den på. Boken gör sig bäst på ett soffbord där man kan plocka ut några godbitar i taget, att läsa över 300 ”Stenmarkare” i rad blir lite övermäktigt.

Det man märker i en sån här samling är att när Stenmark är som bäst är han verkligen helt briljant, men han är också ganska ojämn. Många av bilderna är i ärlighetens namn rätt poänglösa, även om det är möjligt att det absurda kan vara en poäng i sig.

Jan Stenmarks humor är ibland så mörk att det är frågan om det ens kan kallas humor längre. Ämnen som behandlas i boken är bland annat självmord, alkoholism och incest, den innehåller också några ganska grova sexskämt som jag blev lite överraskad av att se. Klyschan att ”skrattet fastnar i halsen” känns ofta rätt träffande, även om de flesta bilderna bara är klassiskt roliga. Ett typiskt exempel är bilden på en man som hoppar från ett höghus samtidigt som han tänker ”Det här är ju skitkul! Plötsligt får jag livslusten tillbaka!”.

Roligt!

Roligt?

Som helhet tycker jag att den första delen är bättre än den andra, den består av många klassiker och känns lite vassare, lite roligare. Den andra delen innehåller utöver de vanliga bilderna även seriestrippar med fyra bilder som jag inte tycker tillför så mycket, jag är konservativ när det gäller Stenmark och vill ha en bild med en träffande bildtext per sida, inget mer.

Mitt betyg blir 7 av 10, boken innehåller många riktiga höjdare men når inte de riktiga toppbetygen på grund av sin ojämnhet.